CandyAmbulance

   'Don't you cry to night because I still love you baby. I will be thinking of you, and the times we had...' - gNr
vet inte vad som hände nu riktigt. tårar? dom bara kom, helt oinbjudna.

jag älskar den där jävla bilden...


/Camilla

  Det känns så bra att ha dig nära, så nära att vi bara viskar i varandras öron. Känner andertagen mot halsen så man ryser. Kunna prata om allt och lita på att det stannar där. Inte behöva sova ensam i en stor säng, utan ha en kropp tätt emot min egen. Att utan ha sagt ett ord så får man frågan "hur är det?". Bara för att han ser i mina ögon att någonting är fel. 
   Och vad jag ser i hans ögon är mer än vad jag någonsin önskat att se. På två sekunder ser man om smärtan stiger och att det behövs en kram eller en pratstund. Vad är det jag pratar om? Vad har hänt? All smärta och jag kan inte tänka på någonting än dfamnen, och dina mjuka läppar...
   Är det de förflutna jag pratar om eller händer det här just nu? Vem vet!?

SKIT SAMMA FÖR JAG ÄR GLAD! Ja lite damp kom in här oxå.





/Camilla

   Idag är det den 17;de november. Det vill säga att det är en månad sen. En månad sen då chansen var att du aldrig skulle fått en kram av mig igen. Det känns konstigt, det har hänt så mycket så att det känns som att det gått ett år. Men ändå så är allting så klart som att det hände för en vecka sen... Dom bitar jag har minne av i alla fall.
   Jag förstår inte hur allting har blivit. Jag fattar ingenting fortfarande. Inte varför ni gjort som ni gjort. Men det spelar ingen roll. Kan man verkligen lita på någon? Jag vet inte, och det spelar ingen roll längre. Jag är zombie, det är enkelt att kontrollera allt när man inte orkar bry sig längre. Allt avslutas med ett skratt.
   Kommer nog inte sova så jävla nice inatt. Tankarna på sjukhuset och allting kommer nog flyga runt som irriterande flugor i mitt huvud. I miss the time when every one where happy. Alla spelade spratt på varandra, och det vet du med. Alla satte sig in i leken men ingen tålde den...



/Camilla

   Okej, nu har jag nästan hoppat av helt. Det är inte helt klart än men snart jävlar! De känns faktiskt skit bra. Var hos bup idag då, de var typ de vi pratade om, och att jag ska träffa läkare nästa vecka och troligen få tabletter. De känns bra faktiskt.
   Idag är jag happy! För många konstiga anledningar, men fortfarande av inga speciella. Gårdagen kändes bra men den är topp hemlig. Hihihihi, du får inte veta någonting men de var mysigt. Jag är fett flum. Allt känns sjukt bra idag och jag har ändå typ inte gjort något speciellt. De har varit en händelselös dag med massa garv. Jag tror att jag har blivit galen.
   Galen är bra. Tänkte bara upplysa om det. Onödig information är underbart! Det var dessutom allt det här inlägget innehöll. BAJBAJS! <3




/Camilla

Det finns ingen rättvisa.
Du kan vara hur schysst, snäll och ärlig
som helst och ändå bli fimpad och bortkastad.
Den som älskar mest är alltid i underläge...
Orättvist men sant.

   Det är sant. jag sitter här och funderar... Vad har hänt de senaste fyra veckorna egentligen? Jag förstår Det är inte den jag älskar, för han jag älskar skulle aldrig göra såhär. Det är fel. Jag vet inte vad jag ska göra längre. det är bara fel, allting. Jag kommer alltid blicka tillbaks på dagarna vi hade. Utan större hopp för min framtid.
   Allt känns så konstigt. Jag ska till skolan imorgon och hela kroppen bara skriker nej. Vad ska jag göra med allt det här? Jag orkar inte känna som jag gör längre, nu räcker det. 5 år räcker och även fast jag försöker så verkar det inte hända någonting. Jag vill bara bort här ifrån. This is nothing but hell. Jag vill få ett slut på allt det här. Så länge jag kan komma ihåg har jag kännt mig värdelös. På grund av slagen, orden och allting annat som har hänt.
   Jag hoppas jag en dag vaknar upp ur den här mardrömmen...

Förlåt
/Camilla

   Okej, från början till slut? Bara för att kanske själv förstå lite bättre... Okej, jag var tillsammans med världen underbaraste kille... trodde jag iallafall. Sen den 17 oktober så var jag så less på allt som fanns att vara less på. Jag var trött på de livet jag håller i mina händer som ligger i småbitar. Jag var beredd att ge upp när som helst. Sen åkte jag för att ge pojkvännen hans födelsedags present då. Vi hade bråkat en massor och jag ville bara ge honom den sen lämna honom ifred i några dagar.
   Men då sprack allt. Han sa bara att han inte orkade mer och att det bar slut. Det var droppen. Då rann allt över mig. Jag drunknade i alla tårar som runnit ner för mina kinder genom åren. Sen nu, två veckor efter att det hände, fick jag reda på att han hade haft sex med en annan tjej. innan han gjorde slut. Och har fortsatt med de sen dess. Iallafall, jag sprang in på toaletten i lokalen. Jag tog alla mina sömntabletter som jag fått utskrivna och försökte få i mig alkohol. Men dom hann stoppa mig.
   Mer av den kvällen kommer jag inte ihåg, har fått höra lite vad som hände. Men jag kommer ihåg att jag vaknade på något sjukhus natten till den 18;de och hade ingen aning om vart jag var. Jag märkte att jag hade nåt i armen och fick panik när jag såg att det satt en infart där. halva dagen gick och tårarna sprutade ur mig, för mitt misslyckande och allting annat. På eftermiddagen kom två tanter från psykakuten och pratade. Då sprutade tårarna ännu mer.
   Sen fick jag komma ner till psykakuten då. Där tog dom alla saker som jag skulle kunna skada mig med, inklusive min mobil. Efter mycket tjat fick jag äntligen gå ut och röka. Men såklart skulle de stå en tant 2 centimeter ifrån och stirra. *Sen på måndags eftermiddagen fick jag äntligen åka hem. Men då fick jag självklart inte gå någonstans där ifrån heller. Så jag satt ju instängd hemma tills torsdagen den 22.
   Jag har fått höra mycket skit under dom här veckorna, och jag vet inte längre vad som är upp och ner. Har fått höra hur dum i huvudet jag är och allting fler gånger än vad jag behöver. Ni ska veta att ord gör ondare än slag. Och det har dom alltid gjort. Har ¨fått höra mer än vad jag orkar om vad han har gjort. Vad familjen sagt ska vi inte ens prata om.
   Är de värt ett försök till? Med chansen att misslyckas...? För det här orkar jag fan inte mer. hoppas ni som har förstört mig är nöjda. Och förlåt ni som sått och står vid min sida. Jag älskar er vet ni...


Förlåt.
/Camilla