I want to hold you but my senses tell me to stop.
Det känns så bra att ha dig nära, så nära att vi bara viskar i varandras öron. Känner andertagen mot halsen så man ryser. Kunna prata om allt och lita på att det stannar där. Inte behöva sova ensam i en stor säng, utan ha en kropp tätt emot min egen. Att utan ha sagt ett ord så får man frågan "hur är det?". Bara för att han ser i mina ögon att någonting är fel.
Och vad jag ser i hans ögon är mer än vad jag någonsin önskat att se. På två sekunder ser man om smärtan stiger och att det behövs en kram eller en pratstund. Vad är det jag pratar om? Vad har hänt? All smärta och jag kan inte tänka på någonting än dfamnen, och dina mjuka läppar...
Är det de förflutna jag pratar om eller händer det här just nu? Vem vet!?
SKIT SAMMA FÖR JAG ÄR GLAD! Ja lite damp kom in här oxå.
/Camilla
