I got one mean bone in my head.

   Idag är det den 17;de november. Det vill säga att det är en månad sen. En månad sen då chansen var att du aldrig skulle fått en kram av mig igen. Det känns konstigt, det har hänt så mycket så att det känns som att det gått ett år. Men ändå så är allting så klart som att det hände för en vecka sen... Dom bitar jag har minne av i alla fall.
   Jag förstår inte hur allting har blivit. Jag fattar ingenting fortfarande. Inte varför ni gjort som ni gjort. Men det spelar ingen roll. Kan man verkligen lita på någon? Jag vet inte, och det spelar ingen roll längre. Jag är zombie, det är enkelt att kontrollera allt när man inte orkar bry sig längre. Allt avslutas med ett skratt.
   Kommer nog inte sova så jävla nice inatt. Tankarna på sjukhuset och allting kommer nog flyga runt som irriterande flugor i mitt huvud. I miss the time when every one where happy. Alla spelade spratt på varandra, och det vet du med. Alla satte sig in i leken men ingen tålde den...



/Camilla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0