CandyAmbulance

   Just nu är det en unge som skriker som att den blir misshandlad och sen upp äten av djur utanför. Som ungen låter känner jag mig... Jag skulle också gärna skrika och gråta som den gör. Men det går inte. Jag är en zombie. Går runt och gör egentligen ingenting, men det blir ändå lite saker gjorda.
   Jag vet inte hur morgondagen ser ut, har inga planer. Eller jo, nu har jag faktiskt planer för morgondagen. Det känns bra. Men ändå så känns de som att jag bara kommer förstöra humöret för alla runt omkring med. Bara för att jag är så jävla nere just nu så känns det bara meningslöst. Att gå upp imorse var till och med en utmaning, inte för att jag var trött. Utan för att jag bara ville ligga kvar där och ruttna bort resten av dagen. Jag är inte det minsta trött även fast jag knappt sovit på en vecka...
   Men nu ska jag försöka få tankarna på någonting annat. Ska dra iväg för fösta gången sen i lördags. Nu ska jag träffa Becka och prata och sådär så de känns bra.

/Camilla