CandyAmbulance

Misslyckat. Kan man inte ens lyckas med att ta livet av sig måste man väl ändå vara jävligt dålig? Lör- till måndag har varit helvete...
   Hur kan jag vara så (...) så att jag tappar den personen som betyder mest av allt i hela världen för mig? Där försvann min trygghet och hoppet om människor. Det gör ont i hela kroppen nu när jag skriver det här. Hela kroppen bara skriker att jag inte orkar mer... Menm ändå så sitter jag här... För dig. Jag har inte varit hungrig sen i lördags eller varit sugen på att göra någonting. Jag har vaknat hela nätterna av att det känns som att han ligger bakom mig och håller om mig... Sorglig, ja kanske.
   Jag har inget minne av lördags kvällen. Allt jag kommer ihåg var att det var en skön känsla att vara så nära... Jag kanske är ett psykfall men, who gives a shit. Men frågan är till dig min älskade... Är du lycklig än? Jag hoppas att jag inte skrämde er allt för mycket... Förlåt storasyster. 
   Men allting hade nog blivit lugnare och bättre utan mig. världen kanske skulle vara mörkare ett tag men sen skulle du inte behöva tänka på mitt mörker... du skulle kunna fokusera på bara dina problem, min ängel.
   Jag vet att det fanns lycka där ute, vi skulle ju fångat den när vi hade chansen min älskling..? Jag trodde inatt att tårarna var slut på dessa dar som har varit, men jag hade fel... För här sitter jag med tårarna rinnandes ner för mina kinder och vet inte hur jag hamnat såhär... Förlåt.

/Camilla