My heart will sleep, until you wake it...
Okej, idag har jag varit sjukt nere hela dan... Jag har dessutom gått runt och varit snurrig, as hell! Jag har skakat och varit påväg att falla ihop nästan hela dan. Det är väl dom små detaljerna med att jag inte kan äta eller sova. Jag känner ingen hunger och är inte ens trött. Ligger vaken halva nätterna och tänker, sen när jag ska äta känns det som att jag ska spy så fort jag stoppar någonting i munnen. Fy fan.
Jag har väl bara mig själv att skylla.. eller? Förlåt för att jag förstörde oss, och för att jag älskar dig... Hur fan ska det här gå? Jag kommer inte överleva länge om de fortsätter såhär ändå. Det värsta är att jag kan inte sluta tänka på honom. Jag kan i för sig inte sluta tänka på allt. Huvudet bara snurrar och spelar hela tiden upp hemska filmer... Om man nu kan kalla de så. För det är var de känns som, även fast jag känner smärtorna nästan lika starkt som dagarna de utspelar sig i.
Idag när jag satt på balkongen så kändes det som att jag dog. Hjärtat högg till och tankarna stömmade över mig. Jag kunde inte ens riktigt sortera ut dom de var liksom bara ett stort moln av smärta i hela min kropp och mitt huvud var tungt som sten. Den enda som kändes som någonting runt om, var armarna, runt mig. Hans armar. Men när jag öppnade ögonen så var jag ensam... Haha, vilken patetisk nolla jag är...
Förlåt.
/Camilla
