Jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns...

   Nu sitter man här och stor bölar... för allt, men mest för dig. Jag saknar oss så sjukt mycket, och dina skyddande vingar min ängel. Vad fan ska jag göra nu? I den här takten så kommer jag dö av vätskebrist så som jag gråter. Jag har gått i bitar, jag orkar inte längre... speciellt inte utan dig vid min sida... Förlåt älskling för all smärta jag har gett dig...
   Jag är ingenting. jag är luft, nej jag är tårar... jag är tårarna som rinner ner för allas kinder, jag är smärtan alla känner. Jag är den som förstör folks liv... eller? Nej, jag försökte rädda alla från mig, från min smärta... Men jag misslyckades... Allt känns bara fel. Fyfan. Vart är jag påväg...?
   Jag vill bara höra din röst, en sista gång...




Förlåt.
/Camilla


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0