You are my sweetest down fall.
Jag vet inte vad som hände... Mitt hjärta stannade helt, samtidigt som det slog så hårt och snabbt att jag inte kunde höra mina egena tankar. När du viskade dom orden. Efter det långa samtalet som fått mig att börja få ont i kinderna för att jag log för mycket. Samtalet om ögonblick som varit 'våra'. Tårarna rann blygsamt ner för mina kinder när vi låg där. Inte ledsna tårar, utan, lyckotårar.
Undra hur allting kommer bli om en månad. när man inte kan smsa när som helst, eller ses så fort man får lust. Men jag vet i alla fall en sak säkert, jag kommer klara de. Det kommer bli så sjukt jobbigt, men vi kommer ju fortfarande hinna ses, lite...
Hmm, egentligen, är jag korkad? Dum som inte släppte taget? Eller?... Det skiter jag i, för jag har bara en person som alltid ekar i mitt huvud. Jag hoppas att du förstår vad du betyder för mig. Det här är helt sjukt att jag sitter och skriver. Men ja, varenda ord är sant... Jag vill bara säga tack, för allting.
Jag älskar dig, min ängel.
/Camilla
